Efter skolan gick jag till vallen för att ta hem mina skridskor från omklädningsrummet för första gången på åtta år. Dock var det låst överallt så jag ringde Linnea. Hon var som vanligt ute med hennes gäng "folket" och "körde med bilarna", men de bestämde sig för att köra förbi vallen och hjälpa mig hitta en vaktis. Tillslut hittade vi en som kunde öppna åt oss och efter att ha tömt min back på sitt innehåll uppfyllde vi en livslång dröm när vi upptäckte att ismaskinen inte var inlåst och vi kunde provsitta den. Alltså vallen, mitt andra hem under tretton år, så himla konstigt att det är slut det också. 

 

Nu har jag ätit middag och borde verkligen påbörja fördjupningsarbetet i filosofi. Känner dock ett starkt "nej" till detta. Varför göra den idag när man kan skjuta upp det till imorgon?