Alltså det är så mycket blandade känslor dessa dagar. Studenten, vad i livet är mer omvälvande? Den vardagen en levt i tretton år, den enda vardagen en känner till, byts ut mot fullständig frihet. Och ansvar. I tretton år har jag varje dag promenerat den tio minuter långa vägen till skolan, gått i skolan från halv nio-tiden till fyra på eftermiddagen. Haft lektioner, prov, redovisningar och föreläsningar. Lunchraster, håltimmar, z-dagar. Haft bra lärare, dåliga lärare. Träffat vänner för livet. Skaffat mig så otroligt många minnen och erfarenheter. Det är så konstigt, så otroligt konstigt att det tar slut. Samtidigt känns det helt rätt att sluta nu. Jag är klar med denna del av livet, jag har inget mer att få ut av den. Imorgon dricker vi champagne i parken kl 8, springer ut kl 12. Vi åker flak och träffar sedan släkt och vänner i trädgården. Vi dansar tills solen går upp. Imorgon, och sedan är det över för alltid.