Nu har det gått en vecka sedan den där perfekta dagen (och en månad sedan den andra perfekta dagen, aka min födelsedag). Jag försöker fortfarande inse det konstiga/vemodiga/fantastiska faktum att jag numera ses som vuxen på precis alla plan (utom att jag inte får köpa alkohol på systembolaget), att jag aldrig mer kommer sitta i Rudbecks cafeteria mellan lektioner eller gå i skolan över huvud taget för den delen. Universitetet kommer jag gå visserligen, men det är ju trots allt något annat.

 

Spenderar dessa dagar med att läsa böcker i solen, äta vattenmelon och jordgubbar samt träffa de vänner som fortfarande inte rest iväg över sommaren eller inte är sjuka. Det är fina dar, men jag är så trött att jag knappast orkar göra något mer ansträngande än att åka till centrum och äta glass. Idag städade jag mitt rum också. Flyttade alla studentpresenter till vardagsrummet tills vidare (har fått så himla mycket fint!!) och snittade om lite blommor. På torsdag åker jag till landet för midsommar och blir kvar där ett par veckor för jobb. Både fasar och längtar.

Alltså det är så mycket blandade känslor dessa dagar. Studenten, vad i livet är mer omvälvande? Den vardagen en levt i tretton år, den enda vardagen en känner till, byts ut mot fullständig frihet. Och ansvar. I tretton år har jag varje dag promenerat den tio minuter långa vägen till skolan, gått i skolan från halv nio-tiden till fyra på eftermiddagen. Haft lektioner, prov, redovisningar och föreläsningar. Lunchraster, håltimmar, z-dagar. Haft bra lärare, dåliga lärare. Träffat vänner för livet. Skaffat mig så otroligt många minnen och erfarenheter. Det är så konstigt, så otroligt konstigt att det tar slut. Samtidigt känns det helt rätt att sluta nu. Jag är klar med denna del av livet, jag har inget mer att få ut av den. Imorgon dricker vi champagne i parken kl 8, springer ut kl 12. Vi åker flak och träffar sedan släkt och vänner i trädgården. Vi dansar tills solen går upp. Imorgon, och sedan är det över för alltid.

 

I onsdags hade jag min sista skoldag någonsin. Det var ju rätt knäppt egentligen. Sista gången jag gick den åh-så-avskydda vägen till skolan, sista gången jag drog matkortet för att äta lunch, sista gången vi satt där längst ett långbord och snackade skit. Jag tömte skåpet på gamla papper som en gång i tiden varit viktiga, rooibostepåsar och lämnade in läroböckerna. Det var sista gången vi hängde vid skåpen och det slog oss att vi aldrig mer kommer samlas där allihop, trötta, stressade, irriterade, glada, lättade eller bara allmänt förvirrade för dela våra tankar, prata om helgens fest eller morgonens lektion, eller något annat av våra poänglösa draman. Min klass och Lollos klass, som av någon himla bra slump hamnade bredvid varandra detta sista år.

När dagen väl tagit slut gick vi till Sommar för första gången i år, jag, Nella, Jonna och Putte. Vi drack öl och dansade och så, hade himla trevligt.

 

Brabrabra jättebra helg. I fredags åkte jag, Eva och Agnes ut till Grisslehamn för ett knappt dygn på mitt favoritställe. Vi åt massa och snackade skit mest. Jag gick även på arbetsintervju, så nu har jag två olika sommarjobb vilket ju känns himla bra. Igår kom vi hem vid femtiden. Jag duschade och städade köket för att Rudy, Emma, Nella och Eva skulle komma över på middag. Efter vi ätit begav vi oss till Putte som hade fest. Pre graduation party hette det, och ägde rum i hans "kyffe" (aka familjen Cullens hus i Twilight typ, med utsikt över hela Edsviken). Jättebra kväll kort och gott. Vår sista gymnasiehemmafest, vilket var lite vemodigt. Kommer sakna dessa skeva kvällar som alltid slutar lite för sent och lite för konstigt. Strax efter tre promenerade jag barfota med Lollo, Leo och Johanna tillbaka genom parken och somnade i ett alldeles för ljust rum till fågelkvitter. 

 

Idag var årets varmaste dag, vilket sög eftersom jag var tvungen att spendera den inomhus med min sista uppsats i världshistorien. Till middagen hade mamma lagat asgod kikärtssallad, chorizokorv och vitlöksbröd som vi åt i trädgården. Farfar och mina två farbröder kom på besök för att planera min studentmiddag. Är verkligen så kluven till studenten. Jag är medveten om att den kommer öppna tusentals dörrar och möjligheter, men den kommer också stänga kapitlet som hittils varit det bästa i livet. Det känns ju lite sådär ändå.