För några veckor sedan arrangerade min klubb tävlingen Isidor. Det blev min trettionde och även sista tävling någonsin då jag bestämt mig för att sluta till hösten. Det är visserligen helt rätt beslut, men jag skulle ljuga om jag inte sa att det känns väldigt konstigt och rätt sorgligt. Konståkning är ju, och förblir, något av en passion och en livsstil jag haft de senaste tretton åren.